Syntetiska skalor

Jag har nyligen inlett en komposition som ska konstrueras delvis med hjälp av syntetiska skalor. Alla som gått igenom musikteoriavsnittet här på sidan känner till att man i den grundläggande musikteorin bekantar sig med durskalor och mollskalor. Det är kring dessa en enorm mängd välkända klassiska verk kretsar, och även de populära sånger som tenderar bli allra populärast.

Men det finns fler skalor än så. Dels så har vi de modala skalorna, som det inte har skrivits särskilt mycket om här. Dessa hör samman med de gamla kyrkotonarterna och kan spelas genom att bara använda pianots vita tangenter, och börja på olika toner för varje skala.

– Börjar man på C och spelar alla vita tangenter upp till nästa C har man spelat en jonisk skala (vilken som av en händelse är identisk med durskalan).

– Börjar man på D och spelar alla vita tangenter upp till nästa D har man spelat en dorisk skala.

Detta kan förstås fortsätta fram till och med B (eller H om man så vill), vilket ger totalt sju olika modala skalor. Tricket att använda vita tangenter fungerar dock bara om man använder tonen C som utgångspunkt. Man kan spela en jonisk skala genom att börja på D också, men då kommer man behöva använda de svarta tangenterna. Likaså kan en dorisk skala inledas med ett C, men även då kommer svarta tangenter att behövas.

De modala skalorna blev åter populära i början av 1900-talet, då kompositörer som Debussy och Bartók började intressera sig för dem. Likaså letade kompositörer efter skalor inom folkmusiken eller från andra kulturer (såsom den pentatoniska, femtoniga skalan, som förknippas med folkmusik i flera olika världsdelar), som de kunde använda för att skapa nya, intressanta musikaliska verk.

Vissa kompositörer skapade egna skalor, så kallade “syntetiska skalor”. En av pionjärerna här var fransmannen Olivier Messiaen, som bland annat konstruerade en rad oktatoniska (åttatoniga) skalor (skalor som använder åtta av de tolv toner som en oktav konventionellt är indelad i, istället för sju som mollskalan och durskalan är).

Genom att använda nya skalor kunde modernismens kompositörer förnya sitt musikspråk. Att försöka hålla sig endast till tonerna inom en särskild skala är förstås ett sätt att begränsa sig, men det behöver inte vara något negativt inom komposition. Tvärtom kan riktlinjer och regler tvinga en kompositör att använda sin kreativa förmåga till sitt yttersta, för att skapa något musikaliskt tilltalande.

Så det är någonting man som aspirerande tonsättare kan prova på någon gång. Gör din egen syntetiska skala, och använd bara de toner du valt ut i din komposition!

Allmänt