Vad musik är

Den första frågan min nuvarande musiklärare ställde löd: Vad är musik? Och har man inte ägnat en enda tanke åt en så pass ospecifik fråga så slår hjärnan nästan knut på sig själv när man försöker hitta den perfekta definitionen. Min hjärna låste sig direkt och det enda jag lyckades tänka på under tio minuter var Sus-ackord spelade i en alldeles för låg oktav, fråga mig inte varför. Min lärare hade dock ställt sig just den frågan många gånger och hans uppfattning var att musik kort och gott är organiserat ljud. Jag håller med min musiklärare. Det krävs inte mycket för att ljud ska klassas som musik. Det finns ju oändligt med musikgenrer idag, och alla har sina egna favoriter. Den musik jag skriver brukar jag klassificera någonstans bland det klassiska stuket, Brodadwaymusikal stuket, och eventuellt någon form av pop med ovanligt många instrumentala inslag. Detta innebär dock inte att jag inte gillar att lyssna till rock, dance, hiphop, soul, progg, och allt vad det heter. Jag vill göra klart för en viktig sak, vi lever inte längre i en tid där man måste tycka lika för att passa in.


Andrew Johnston, trettonårig sångare från Carlisle, ställde upp i Britian’s Got Talent för inte så länge sedan. Han sjöng Sir Andrew Lloyd Webbers Pie Jesu, och gjorde det mycket bra. Han passade också på att säga att han blivit mobbad i skolan under sju års tid för sin musiksmak. Det han gjorde åt saken var att söka andra kretsar. Han ställde upp i en stor nationell tävling, och säkerligen hånskrattade flera när de såg detta, men med största sannolikhet rördes desto fler till tårar. Nu är han älskad för sin musiksmak och sin sångröst.

Vad säger oss detta? Gillar du att komponera musik, sjunga musik, lyssna på musik, eller vad det nu är; som “ingen annan” tycker om, sök dig till de kretsar där du accepteras för ditt intresse. Internet är en till exempel en plats för alla; här finns webforum och olika sorts grupper för praktiskt taget alla intressen. Där du är just nu kanske du är ensam men du är inte ensam i världen.

Enligt mig är det inte heller nödvändigt att arbeta bara med äkta instrument. Om man inte är någon begåvning när det gäller att spela funkar det väl att kanske med hjälp av datorn mixa ihop något elektroniskt. Bara det är organiserat och låter snyggt!

Samtidigt krävs ju inga instrument för att skapa musik. Otroliga mängder musik skapas enbart för röst, oftast röstkombinationer. Detta kallas som ni säkert känner till A Cappella. The Swingle Singers är en berömd A Cappella grupp, som startades i Paris men som idag består till 70% av brittiska sångare. Många känner till The Real Group, som är den svenska motsvarigheten, och när man lyssnar till deras musik så inser man att människorösten räcker bra för att skapa vacker musik. Musik, som ju i själva verket bara är organiserat ljud.

Sen kommer vi till frågan; krävs det ett syfte för musiken? Måste man som kompositör sitta och ha i åtanke vad man vill att lyssnaren ska tänka när denne hör musiken? Ofta händer det att melodin och ackordsättningen dyker upp först, och sedan får man sig en uppfattning om vad låten ska handla om eller stå för. Ni har nog hört talas om “Large Hadron Collider” (LDC), som är världens största partikelacceleratoranläggning (som för övrigt står som det hittills längsta ordet här på Komponera). Den 21 oktober 2008, som i skrivande stund är om en knapp månad, sker den första energikollisionen, som sammanfattningsvis ska användas för att bekräfta den teoretiska modellen för partikelfysik. Ett fåtal kritiker påstår att detta kan bli jordens undergång.

Forskare som är emot experimentet menar att de svarta hål som kan bildas vid en kollision har så pass låg hastighet att de kommer fångas upp av jordens gravitation och börja “suga” tills hela jorden är slukad. Och eftersom vi människor inte trivs med att stå inför något som kan tänkas vara riskfyllt skapade detta en mindre hysteri och de ängsligaste har börjat räkna ner till 21 oktober, domedagen. Själv finner jag hela kalabaliken lite smålustig och tyckte istället det kunde vara roligt att komponera musik som symboliserar något istället för att symbolisera musik:

21 October by Komponera.se. © september 2008.

De mäktiga partierna här står för hysterin, och emellan det försöker jag göra fiolens och klarinettens samspel till den ihärdiga nervositeten, och harpans upprepade slinga till tiden som går (alldeles för fort). Framåt slutet ebbar de häftiga andetagen ut och harpan får stöd av en cello och en puka (domedagen är nära nu), bara för att övergå i en sista panik. Den följs av slagverk och tubor som tillsammans tar sats och räknar in jordens fem sista takter. Då den sista kyrkklocks-liknande klangen ljuder är timman slagen.

Visst verkar det lite skoj att arbeta på det sättet också? Här har jag dessutom använt mig av ljud från Garritan-orkestern, vilket genast gör att man knappt hör att det är skapat med notprogram, åtminstone om man inte har ett väldigt vältränat musiköra. I vilket fall: alla vill vi olika saker med musik, det finns inga regler. Skriver du en kärlekssång till din älskade, en protestsång mot pedofiler (vad vet jag), eller bara komponerar du för att det uppfyller ett personligt behov mer än står för något specifikt? Det har ingen som helst betydelse så länge åtminstone ett hjärta fröjdas, lugnas eller tröstas av det. Egentligen måste ju ingen gilla vad du skapar eller står för. Har man funnit musiken är man aldrig ensam.

Artikel publicerad den 25 september 2008.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *