6B. Soloinstrument

I förra artikeln fick du lära dig om det primära elementet inom orkestermusik. De instrument som tar hand om detta element kan ses som antingen soloinstrument eller del av en solosektion. Men vilka instrument passar egentligen för denna roll? Finns det instrument som inte passar alls? Finns det instrument som passar bättre än andra? Denna korta artikel ämnar gå igenom några grundläggande sätt att tänka när man ska välja soloinstrument.

Tänk på tre stycken skriven för orkestermusik. Det kan vara både klassisk musik och filmmusik. Tänker du på tre verk nu? Tänk nu på verkens melodier. Har jag rätt när jag påstår att melodiinstrumentet/melodisektionen är något av följande tre – fiol, trumpet, eller valthorn?

De vanligaste instrumenten att ta hand om det huvudsakliga melodiska materialet är just dessa tre. Fiolernas förmåga att spela stark, intensiv legato i höga register gör dem förstås till den vanligaste instrumentsektionen för det primära elementet. Det som gör valthornen och trumpeterna till populära instrument för denna uppgift är just deras styrka och intensitet – två mycket melodiska attribut.

Men visst finns del väl tusentals exempel på verk där andra instrument har huvudrollerna? Absolut! Men det är de starkare, mer utmärkande passagerna ur orkestermusik som vi har en tendens att minnas allra bäst. Ta och lyssna igenom “Plowing” som John Williams skrev för den relativt nya filmen War Horse (2011)

Soloinstrument - fiolI uppbyggnadsprocessen inför den klimax som inträffar 3:33 så förekommer inte riktigt någon ordentlig melodi, men en rad spännande motiv som tjänar som tillfälliga primära och sekundära element. I början lägger ett kontrabas-ostinato (dubblerade av vissa cellos) grunden för denna process, varpå resterande cellos, svagt dubblerade av tromboner spelar ett primärt motiv (0:04). Vid 0:40 drar valthornen igång ett fanfariskt men sekundärt motiv, varpå cellomotivet dubbleras av viola. Ett nytt sekundär oboe-motiv dyker upp vid 0:47. Uppbyggnaden varvas ner men återupptas av ett crescenderande stråkackord (1:10). Vid 1:29 har fiolerna sitt första motiv, och vid 1:37 flikar hornen in igen med ett viktigt motiv som leder till lite av en halvklimax (1:43). Lägg märke till att fiolerna dominerar så fort det blir starkare än mf!

Vid 2:02 får vi en försmak på vad som komma skall med fiolernas arpeggio-liknande motiv och melodin i valthornsstämman (dubblerad av flöjter). Lägg märke till att Williams låter fiolerna dominera trots att valthornen helt klart spelar ett mer melodiskt motiv. Kanske vill han inte att försmaken ska ta udden av själva huvudrätten?

Williams introducerar sedermera flera instrument genom samma återkommande motiv som inledde stycket. Klarinetterna inleder (2:12), och sedan pågår ett intensivt men tillbakadraget och oerhört snyggt samspel mellan många olika instrument som avlöser och överlappar varandra. Men när så väl den del av stycket som vi associerar filmen mest med dyker upp (0:33) så är det valthornen som är den dominerande kraften. Vid 3:56 övergår temat i en ny minnesvärd melodi, nu med fiolerna i förgrunden.

Vad jag hoppas ha illustrerat här är att de flesta av orkesterns instrument kan utmärka sig från mängden, men inte i alla sammanhang. Dynamiken spelar en mycket stor roll, och i de starkare partierna blir det därför oftast fiolerna, trumpeterna eller hornen som får stå för det primära elementet. Men det hindrar inte andra instrument att agera soloinstrument när det passar. Solot för engelskt horn i Dvořáks nionde symfoni (andra satsen) är ett lysande exempel (klippet – 0:49).

Basinstrument som tuba och kontrabas är ovanliga soloinstrument, eftersom det är svårt för så låga melodier att gå fram i orkestersammanhang. Sedan finns det faktum som är mindre enkla att lista ut. Cellosektionen har exempelvis det primära elementet oftare en violasektionen (trots att cellon är ett djupare instrument). Det beror främst på cellons förmåga att briljera i sitt övre register, med en stark och intensiv ton.

Vidare ska man inte glömma de strålande effekter som kan uppnås genom att dubblera soloinstrument. Viola kan dubblera en fiolmelodi en oktav ner, och flöjt kan dubblera samma melodi i samma oktav (eller en oktav upp), båda på strålande sätt. Återigen, försök få tag på så många partitur som möjligt och hitta kombinationer som “fungerar”!


Gå till nästa artikel – Ackompanjerande instrument.

Gå till föregående artikel – Orkestreringens tre element.

Gå till startsidan för delavsnittet Instrumentkunskap!

Eller gå till startsidan för avsnittet Komponera mera!


Artikel publicerad den 29 februari 2012.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *