FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är en av de första dokumenten från FN som utvecklar principerna om mänskliga rättigheter som nämns i FN-stadgan. Den antogs genom beslut 217 A (III) av generalförsamlingen den 10 december 1948 med ett resultat på 48-0-8.

Beslutssymbol: A/RES/217 A (III)

Protokoll från mötet: A/PV.183

Sammanfattning av omröstningen: 48-0-8

Ovanstående information visar på ett beslut som fattades vid en särskild resolution, med beteckningen A/RES/217 A (III). Det finns även protokoll från mötet, vilket benämns som A/PV.183. Vid omröstningen röstade 48 personer för beslutet, medan ingen var emot det och åtta personer valde att inte delta i omröstningen.

Varje år firas Mänskliga rättigheternas dag den 10 december.

Den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (UDHR) utgör en del av resolutionen om ‘Internationella konventionen om de mänskliga rättigheterna’ (A/RES/217(III)). Efter antagandet av denna femdelade resolution år 1948, upprättades två överenskommelser som också betraktas som en del av den internationella konventionen om de mänskliga rättigheterna. Båda dessa överenskommelser antogs år 1966.

Två viktiga internationella överenskommelser som är relaterade till mänskliga rättigheter är International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) och International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt dess tillvalsfördrag. Dessa överenskommelser fastställer olika rättigheter för individer runt om i världen och syftar till att skydda deras grundläggande friheter och välfärd. Det är dock värt att notera att inte alla länder har undertecknat dessa avtal eller ratificerat dem.

Till skillnad från avtalen är UDHR inte en internationell överenskommelse och har inte undertecknats eller ratificerats av stater. För mer information om deklarationer kan du se FN:s samling av fördragsglossarier.

Sedan 1948 har FN antagit många fler deklarationer och konventioner om mänskliga rättigheter. Listorna på FN:s samlingsplats för avtal och webbplatserna för Högkommissarien för mänskliga rättigheter är utmärkta utgångspunkter för forskning.

Drafting

Arbetet med att utforma den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna ägde rum mellan 1946 och 1948 i flera organ, inklusive:

Utkastningskommittén

Mänskliga rättighetskommittén

Ekonomiska och sociala rådet

Generalförsamlingen, inklusive tredje kommittén

Information om utarbetandet av dokumenten finns tillgängliga online via ODS, UN Digital Library och forskningsguiden Drafting of the Universal Declaration of Human Rights. Länkar till ytterligare arkivmaterial hittas i FN:s forskningsguide om UDHR.

Det finns flera sätt att närma sig forskning om framtagningen av FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR). Procedurala historier eller travaux préparatoires för UDHR ger referens till dokument som inkluderar utkast till deklarationen, förslag från länder, mötesprotokoll, rapporter och röstningsinformation.

Det finns många ytterligare webbplatser, artiklar och böcker som berör UDHR, dess framtagande, dess påverkan eller olika aspekter av förklaringen. Kontakta din bibliotekarie för hjälp att hitta material som är tillgängligt för dig.

Länder som inte har undertecknat Universal Declaration Of Human Rights

De som skapade UDHR inkluderade många framstående personer från hela världen. I mötesprotokollen för de organ som arbetade med utkastet finns deltagarna listade; i protokollen för Ekonomiska och sociala rådet samt Generalförsamlingen nämns vanligtvis bara ordföranden och talarna. Eleanor Roosevelt var ordförande för Mänskliga rättighetskommissionen under arbetet med UDHR; ibland kallas hon ordförande eller Mrs Franklin D. Roosevelt i mötesprotokollen.

Några källor för att börja forska om de som skapade dokumentet inkluderar:.

I forskningsguiden om utarbetandet av FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter finns det korta biografier om medlemmar i utskottet för utformningen.

På webbplatsen för Mänskliga Rättigheternas Dag framhävs bidragen från flera kvinnor.

Indexet till Schabas Travaux Préparatoires listar bidrag efter personens namn och land.

Det har publicerats böcker och artiklar om några av författarna till FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter.

Länder som inte har undertecknat FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter

The meetings of the various drafting bodies were held in different places. The meeting records or the reports of the bodies on their sessions indicate the date, time and location of the meetings. The declaration was adopted at the Palais de Chaillot in Paris, where the third session of the General Assembly was held. The meeting at which the UDHR was adopted ( A/PV.183 ) was held in the “grande salle” of the Palais de Chaillot in Paris, France. The Palais is a theatre and the “grande salle” is its main room.

Länder som inte har undertecknat den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter

Vid antagandet av Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (UDHR) år 1948 publicerades resolutionerna från Generalförsamlingen på kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska. På webbplatsen för UDHR hos Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter finns över 500 översättningar tillgängliga, inklusive videor på flera teckenspråk.

Has every country signed the Universal Declaration of Human Rights?

P.S. Låt oss komma ihåg att även om alla länder har undertecknat förklaringen om de mänskliga rättigheterna betyder det inte nödvändigtvis att alla följer dem fullständigt eller respekterar dem till fullo.

China has signed the UDHR

Kina är inte bara en undertecknare av FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR), utan spelade också en viktig roll i att skriva den. Bland de nio medlemmarna i UDHR:s arbetsutskott 1948, som inkluderade Eleanor Roosevelt som USA:s representant och ordförande, fanns även vice-ordföranden Dr.

Förklaring:

1. Kina har både undertecknat och varit delaktig i att skriva FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter.

2. Eleanor Roosevelt var ordförande för arbetsutskottet vid tidpunkten för skrivandet av UDHR.

3. Vice-ordföranden Dr., vars namn inte nämns här, var också en viktig medlem i arbetsutskottet under processen att utforma UDHR.

The 1948 Declaration of Human Rights legally binding for signatory countries

Den allmänna förklaringen är inte en formell överenskommelse, så den skapar inte direkt juridiska skyldigheter för länder. Men den uttrycker grundläggande värderingar som delas av alla medlemmar i det internationella samfundet. Den har haft en djupgående påverkan på utvecklingen av internationell mänskliga rättigheter-lagstiftning.

Förklaringen betonar att alla människor föds fria och lika i värdighet och rättigheter. Den fastslår också att varje individ har rätt till liv, frihet, säkerhet och skydd mot tortyr eller grymt behandling. Förutom detta erkänner den även andra grundläggande rättigheter såsom yttrandefrihet, religionsfrihet och sociala rättigheter som exempelvis utbildning och sjukvård.

Även om förklaringen inte är bindande i sig själv, används den ofta som referenspunkt vid bedömningen av huruvida länder respekterar de mänskliga rättigheterna. Det finns dock några länder som ännu inte har undertecknat eller ratificerat denna viktiga dokumentation om mänskliga rättigheter.

Russia is not in the UDHR

Vid den tidpunkt då Förenta nationerna röstade för att anta FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR) var inte Ryssland listat som en av medlemsländerna. Detta kan bero på olika faktorer och politiska omständigheter vid den tiden.

Det är viktigt att notera att UDHR antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 10 december 1948, och syftar till att fastställa grundläggande mänskliga rättigheter som ska vara universella och gälla för alla människor oavsett nationalitet eller bakgrund. Den har blivit erkänd som en central del av internationell lagstiftning och har undertecknats av majoriteten av världens länder.

Att Ryssland inte var ett medlemsland vid tidpunkten för UDHR:s antagande kan ha berott på flera faktorer. En möjlig anledning kan vara det politiska klimatet under denna period, där Sovjetunionen hade motsatta åsikter när det gällde mänskliga rättigheter jämfört med västvärlden. Det är också möjligt att andra geopolitiska händelser eller konflikter spelade in i beslutet.

Det bör dock noteras att Ryssland senare blev en del av Förenta nationerna år 1991 efter Sovjetunionens upplösning. Som medlem i FN har landet åtagit sig att respektera och främja de principer som fastställs i UDHR samt andra internationella mänskliga rättighetsinstrument.

Det är viktigt att fortsätta arbeta för att främja och skydda mänskliga rättigheter över hela världen, oavsett vilket land som har undertecknat eller inte undertecknat UDHR. Genom dialog, samarbete och medvetenhet kan vi sträva efter en mer inkluderande och respektfull värld där alla människor kan leva i frihet och värdighet.

Kurt Lindberg