Lite mer från musikalvärlden

Det tidigare nämnda musikalprojektet skrider framåt sakta men säkert. Det är oerhört kul men också oerhört krävande. Vissa perioder känns det som att alla de rätta idéerna bara strömmar fram, och andra gånger stagnerar man och går in i en djup skapardepression. För stunden har vi kört fast lite grand på en text i en av musikalens ballader. Att skriva känslosam text som berör utan att bli för krystad eller översentimental är inte helt enkelt. Ordpaletten känns ibland förvånansvärt fattig. Det är oerhört många ord och begrepp som bara inte går in i sådana texter. Men vi har tagit några viktiga praktiska steg framåt – bland annat bildat en musikteaterförening i Malmö. Än så länge är det en icke-registrerad ideell förening, men det är kul att sätta ord på vad man vill göra. Kanske kan man etablera något som sträcker sig längre än en första produktion!

Jag var nyligen och såg My Fair Lady på Malmö Opera – en turnerande musikal med en riktigt stabil grupp sångare. Så fort jag insåg att orkestern bestod av två flyglar blev jag osäker på om föreställningen skulle motsvara mina förväntningar, men pianisterna var otroligt skickliga och ljudnivån väldigt bra. Det blev på det hela taget en förvånansvärt rik klang. Sedan var skådisarna exceptionella sångare, och kompenserade väl för bristen på mer instrumental färg.

Annica Edstam i rollen som Eliza Doolittle påminner mig varje gång hon tar ton om varför jag älskar musikalsopraner så mycket. Det är någonstans mellan den operatiska och mer populärmusikmässiga (vokabulären fattas mig visst för stunden) klangen jag hittar min favorit-röstkategori. Annica är dessutom otroligt bra. Sluttonen i “I Could Have Danced All Night” fick i denna svenska översättning framföras på den allt annat tacksamma vokalen E (“jag kunde dansat mer”), men lät så lysande så jag bara brast ut i ett stort leende.

Hon skulle gärna kunna få ställa upp och vara med i Förvandlingen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *