Jazzmusik under Jazz Age

Det här är den sjätte artikeln i avsnittet Musikhistoria och handlar om jazzmusik, bland annat under Jazz Age. Artikeln nämner olika former av jazz, olika jazzmusiker, och hur jazzen har influerat andra musikstilar.

Jazzmusik: historia

Jazzen sägs vara den enda musikaliska konstform som utvecklats i USA, och tillsammans med bluesen, country, och senare rock’n roll har den haft enormt inflytande på dagens populärmusik. Jazzmusiken har västafrikanska rötter och vid tiden för jazzens spridande fanns det 4 miljoner svarta slavar i USA. En av hjältarna som internationaliserade den västafrikanska musiken var Scott Joplin, en tidig jazzmusiker som bidrog mycket med sin ragtime-musik, en musikgenre som oftast spelas i dur med många synkoper. Musiken började sedermera innehålla blå toner (atonala toner), polyteknik, groove och improvisationer. Efter att ha börjat sin resa runt och i New Orleans spreds musiken norrut, via Chicago och New York och mot slutet av första världskriget var jazzen en fulländad succé. Jazzen var en fulländad succé. Den slog igenom så gott som helt och hållet internationellt under 1920-talet.

Man blandar ofta ihop jazz med blues, troligtvis på grund av de två genrernas gemensamma rötter. Bluesmusik har sina karaktärsdrag i instrumental musik och vokalmusik som uttrycker sorg eller vemod (to feel blue är som många vet att vara sorgsen/dyster) och instrumenten som används är ofta piano, gitarr, bas och trummor. Dessa instrument förekommer dock mycket i jazzen också.

1920-tal – Jazz Age


Stora delar av den svarta befolkningen, innehållande hundratals jazzmusiker, emigrerade norrut och nådde New York och Chicago med sin jazzmusik

– Storband och storbandsmusik föddes och blev en viktig del mot slutet av 20-talet. Ett storband bestod ofta av fyra trumpeter, fyra tromboner och fem saxofoner och ett ackompanjemang med slagverk, bas, gitarr och piano. Även klarinetter och flöjter förekom.

– Improvisationssolon föddes på nytt med jazzmusikern Louis Armstrong som flyttade till New York år 1924

– Jazzmusiker som Count Basie och Duke Ellington växte fram som framträdande storbandsledare

– Radion, och möjligheten att spela in musik var revolutionerande, och många “svarta” band spelade in sin musik.


Duke Ellington and the Washingtonians framför “Take it Easy” (1928).


1930-tal – Swing

Under 30-talet blev en ny form av jazzmusik – swing – populär. Swing är en väldigt rymtisk och dansvänlig jazzform och den blev en viktig tillflyktsort från den stora depressionen som dominerade i USA under 30-talet.

1940-tal – Bebop

I och med bebopens intåg förvandlades jazzen från den dansvänliga, rytmiska musikformen, till en sorts konstform. Det var ett sätt för musikerna att förnya sig vilket var viktigt under den här tiden, även i klassisk musik (läs om modernismen). Under den här tiden förlorade många storband sina musiker till andra världskriget. Samtidigt uppstod det konflikter då “vita” skivbolag hade börjat tjäna storkovan på vad som trots allt var en “svart” konstform. Bebop kännetecknar energisk jazzmusik med snabba tempon och emotionella partier. Bebop var mer estetiskt än harmoniskt tillfredsställande som jazzform, och det var mer musikernas än publikens jazz. Ett namn som ofta kopplas samman med bebop är Charlie Parker, en jazzmusiker som var en makalös ackordimprovisatör (kontrastera det med instrumental improvisatör, t.ex. Louis Armstrong).

1950-tal – Cool Jazz

Jazzmusik under Jazz Age - saxofonUnder 1950-talet växte Cool Jazz fram – en lugnare och mer kontrollerad jazzform än bebop. Här var nedskrivna arrangemang och polyfoni mer förekommande än i den tidigare formen. En musiker som kopplas samman med Cool Jazz är kompositören, orkesterledaren, och jazzmusikern Miles Davis.

Framåt 1960-talet började de ske så kallade fusions eller sammansmältningar av jazzmusik och andra musikformer som blues och gospel. Någonstans ur alla dessa former inspirerades The Beatles till en helt ny konstform – pop. Lägg märke till hur många förändringar som faktiskt inträffat inom loppet av bara några decennier under 1900-talet. Många som inte har någon som helst musikutbildning kan placera ett stycke 1900-talsmusik i ett specifikt decennium, medan det kan vara svårt att ens hitta rätt århundrade när det gäller ett stycke klassisk musik. Detta beror helt enkelt på att det fanns en helt annan vilja att förnya sig och “vara unik” under 1900-talet. Tidigare musik styrdes ofta av olika normer och konventioner, varför det kunde ta hundrafemtio år att gå från en musikalisk period till en annan.

Det är min önskan att dessa texter har bidragit med en bättre förståelse om hur musiken har växt fram och blivit som den är idag.

Om artikeln: Källor | Skribent.

Gå till nästa artikel – Populärmusik.

Intresserad av klassisk musik under samma period? Gå till Modernismen.

Tillbaka till Musikhistoria på Komponera.se.

Artikel publicerad den 13 augusti 2010. Bearbetad den 4 juli 2013.

Acknowledgements: Image: nuchylee / FreeDigitalPhotos.net

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *