5D. iii. Idiofoner

Denna tredje artikel av fem i delavsnittet om slagverksinstrument handlar om idiofoner. Mer specifikt handlar den om idiofoner som inte stäms, eller “är stämda”. Med det menas ungefär att deras tonhöjder inte är justerbara till den grad att man kan spela melodier på dem.

Ljudet av en idiofon är vanligtvis mycket resonansrikt, och är effektfullt i många olika sammanhang. Cymbaler, exempelvis, har förmågan att öka effekten av ett starkt tutti-chord avsevärt. Vidare har vi instrument som tamburiner, som fungerar lysande bland annat när man vill accentuera rytmiska passager. I den här artikeln går jag kort igenom de viktigaste idiofonerna, och nämner i förbifarten några andra!


CYMBALER 
Idiofoner, cymbal, bild från Musik-instrument.se

  • Cymbalen är ursprungligen ett turkiskt instrument
  • Cymbalerna finns i flera olika storlekar. De minsta kan vara runt 25 cm i diameter, och de största över 60 cm i diameter.
  • Orkerstercymbalerna är inte desamma som de som används i trumset. Detta märks lättast på storleken.
  • Crash-cymbaler är de som spelas cymbal mot cymbal. Dessa förknippas med de där riktigt starka accentuerade, dramatiska partierna i romantiska verk.
  • De kan spelas starkt och odämpat genom att slås samman över spelarens huvud, eller lite mer dämpat genom att hållas närmare spelarens kropp (så att han eller hon kan dämpa den med kroppen). De båda cymbalerna kan också dras mot varandra, så att ett väsande, hissande ljud bilas.
  • Det går faktiskt att spela så pass svagt som ppp med en cymbal, men då ska man ha tränat länge!

TAMBURINER 
Tamburin, bild från Musik-instrument.se

  • Tamburinen är ett mycket gammalt instrument som har sina rötter i Spanien.
  • De finns i många olika storlekar – allt från 16 cm till bortåt 40 cm i diameter.
  • Instrumentet spelas ofta genom att man håller det vänsterhanden och slår an den med sin starkare hand – den högra.
  • Ett vanligt sätt att spela tamburin är också att skaka den. Ofta görs detta både för att förstärka en rytm och för att samtidigt ge tamburinens karakteristiska klangfärg ganska mycket utrymme.
  • Ett tredje sätt är att spela instrumentet genom en “rullande” rörelse där man håller tamburinen vinkelrätt mot marken och hastigt förflyttar den från vänster till höger.

ANDRA IDIOFONER 

I den klassiska orkestern bör cymbalen ses som den vanligaste idiofonen. Tamburinen är skapligt ofta förekommande, och det är också följande instrument:

Triangel – Den lilla triangeln ser inte mycket ut för vägen men dess toner har oerhört mycket resonans. De kan spelas på två sätt. Dels kan man slå an den triangelns vänstra eller högra sida. Resultatet blir en klarton med tämligen rena, “jämna” övertoner. Slår man istället an instrumentet på “bassidan” så får man en lite mer dissonant ton med fler annorlunda, “udda” övertoner.

Gong – Gongen ses vanligen som ett av de mest dramatiska slagverksinstrumenten, då den kan frambringa ett oerhört starkt och dominant ljud.

Sedan finns det en rad andra idiofoner, både modernare och äldre, som kan användas för att åstadkomma olika effekter när man orkestrerar. Koskälla, chimes, claves, maracas, güiro, och kastanjetter är några som kan vara bra att lägga på minnet. I ens första projekt kan det emellertid vara lagom att fokusera på dessa vanligast förekommande instrument.


Gå till nästa artikel – Stämda idiofoner.

Gå till föregående artikel – Membranofoner.

Gå till startsidan för delavsnittet Instrumentkunskap!

Eller gå till startsidan för avsnittet Komponera mera!


Artikel publicerad den 8 februari 2012.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *