Dodekafoni

Tolvtonsmusik (eller, med ett tjusigare namn – dodekafoni) är något jag alldeles nyligen gett mig på. Den så kallade tolvtonsmetoden utvecklades av Arnold Schönberg i början av 20-talet, och innebär ett antal riktlinjer för komposition. För att sammanfatta ska man skapa en så kallad tonrad som innefattar alla tolv toner inom oktaven (tänk exempelvis alla toner från nyckelhåls-C till nästa C (utan att räkna det senare C:et) på ett piano – de svarta tangenterna inkluderade). Det är denna tonrad man ska använda för att skapa musiken. Ingen ton får upprepas förrän hela tonraden använts.

Variation skapas genom att transponera tonraden på olika sätt, exempelvis genom att spela den baklänges, eller invertera den (eller göra både och!) Det är faktiskt fascinerande så mycket material man kan få ut av det!

Jag skriver för stunden ett kortare stycke (3-4 minuter) för flöjt, vibrafon, piano och violin. Så här ser tonraden ut:

Notrad - tolvtonsmusik

Oerfaren inom denna sorts komposition som jag är gick jag in för att skapa en så symmetrisk tonrad som möjligt (i hopp om att det ska skapa någon sorts förstärkt enhetlighet). Som ni kan se blir inte tonraden exakt likadan om man läser den bakifrån, men intervallen är helt symmetriska.

Intresserad av att prova på denna sorts komposition? Då kan det vara bra att komma in i den lite först, för det kan ta ett tag att förstå tjusningen! Schönbergs Svit, Op. 29 eller Weberns Variationer för orkester, Op. 30 rekommenderas varmt.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *