Att skapa musik med enkla medel

Har ni tänkt på hur högt det värderas att kunna skapa med så få medel som möjligt? Ponera att man skriver ett avant garde-stycke uteslutande med hjälp av inspelade ljud av vatten. Det kommer garanterat ses coolare än om man bara använder ljudet av vatten i ett musikaliskt stycke där man också inkluderar en massa instrument.

Överallt i världen kämpas det för att göra musiken till en friare form, ej styrd av gamla konventioner, med en mycket bredare definition. Ljud finns ju överallt, och om musik kort och gott beskrivs organiserat ljud (en definition som många gillar att använda idag) så är ju möjligheterna hur många som helst. Man kan spela in vilka naturliga ljud som helst och använda dem i en komposition – antingen som de är eller redigerade med digitala effekter. Så länge man förstås inte vanhedrar de ännu alldeles för starka konventionerna som berör form och strukturell logik. Men, faktum kvarstår att vi fortsätter att sätta begränsningar för oss själva när vi skapar. Ytterst sällan påbörjar man en komposition med tanken att man kan använda absolut vad som helst – elektroniska ljud, naturliga ljud, musikinstrument och så vidare. Istället skapar vi en ram för vårt skapande, och säger att “nu ska vi skriva en stråkkvartett” eller “nu ska vi skriva ett stycke för fyra radioapparater och preparerat piano”.

Jag skulle vilja påstå att begränsningar är A och O när man komponerar. Att låta sig begränsas är att tvinga sig själv att använda sin kreativa förmåga till att få ut så mycket möjligt av de ljud/instrument man gett sig tillgång till. Tänk exempelvis på brittiska BBC Radiophonic Workshop som drog igång i slutet av 50-talet, och gjorde sig kända för att producera signaturmelodier och effekter till radio- och TV-program (ofta Science Fiction). Deras “gyllene era” ses som just de tio första åren då de inte hade tillgång till några synthesizers, utan hade väldigt begränsad utrustning. Kompositörerna tvingades använda sina kreativa förmågor till att forma de elektroniska ljuden med de få effekter de kunde åstadkomma, och därigenom tvingades de också ligga steget före teknologin. När synthesizrarna kom och efterfrågan på musik från workshoppen blev allt större, så blev det lätt så att man provade sig fram med några av de 398 knapparna som fanns på dessa maskiner, för att helt enkelt se om det skapade något intressant som kunde användas. I och med synthesizrarnas intåg började teknologin driva kreativiteten, och inte tvärtom.

Med det vill jag inte säga att primitiva metoder är de bästa, men oavsett var man befinner sig i tiden och vad man ämnar skapa har man alltid mycket att vinna på att säga till sig själv att “nu ska jag använda de här instrumenten och de här effekterna, och inte mer”. Och om inte det åstadkommer det jag vill åt – hur kan jag få det att göra det?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *