6C. Ackompanjerande instrument

Nu har du, förhoppningsvis, lärt dig om orkestreringens tre element och om vilka instrument som passar för det primära av dessa tre element. I den här artikeln går jag vidare med det sekundära och tertiära elementen (gå tillbaka till den första artikeln om du är förvirrad). Jag väljer därför att kalla artikeln för Ackompanjerande instrument.

Det sekundära elementet består av, som tidigare nämnt, av viktiga kontramelodier och kontramotiv som dock inte faller under kategorin “melodi”. Den korta analysen av “Plowing” av John Williams i föregående artikel pekar ut ett antal exempel, om du känner dig osäker. Utmärkte Paul Gilreath har gjort en lista över några av de många kombinationer av instrument som fungerar bra, om man ser till de olika elementen:

Siffran indikerar element, så “1” är det primära elementet, och så vidare. Du läser exempelvis det första exemplet som följer: “Fiolerna har melodin (eller det mest framstående motivet), oboerna spelar kontramelodin/kontramotivet, och stråksektionen ackompanjerar med harmoniskt material såsom längre ackord.”

– 1: Fioler, 2: Oboe, 3: Stråksektionen

– 1: Fioler, 2: Klarinett, 3: Stråksektionen

– 1: Fioler, 2: Valthorn, 3: Stråksektionen

– 1: Trumpet, 2: Fioler, 3: Stråksektionen

– 1: Valthorn, 2: Fioler, 3: Stråksektionen (var har vi sett denna fördelning tidigare i det här avsnittet?)

– 1: Flöjt, 2: Oboe, 3: Stråksektionen

– 1: Flöjt, 2: Valthorn, 3: Stråksektionen

Ni har säkert lagt märke till att Gilreath väljer stråksektionen för det tertiära elementet i samtliga exempel ovan. Det är helt enkelt för att stråksektionen är det mest kapabla att producera spännande och varierade ackompanjemang. Oftast finns dock både bleckblåsinstrument och träblåsinstrument med i den ackompanjerade ensemblen, men deras roll brukar vara mer ackord- och klangfärgsbaserad. Bredden och tyngden skapas av de många stråkinstrumenten.

Vill man skapa bra ackompanjemang måste man tänka in många olika aspekter. Hur starkt ljuder en enskild ton när just det instrumentet spelar det? Hurdan är den klangfärg jag vill uppnå? Vilka stämmor bör dubbleras? Vilket omfång har instrumenten? Hur går jag från ackord till ackord på ett sätt som skapar ett bra flöde och låter naturligt? Behöver rytmen förstärkas? Ska jag använda arpeggios? Hur undviker jag att stjäla fokus från de primära och sekundära elementen?

Ackompanjemanget består av två delar:

1. Grundtonen, som oftast tar form i basinstrumenten (kontrabas, cello, tuba, och kanske trombon). Vill du exempelvis ha ett bombastiskt C-durackord så vill du troligen ha ett lågt C i basinstrumenten. Alternativen du har är att skriva omvända ackord, där du kanske (i ett C-durackord) lägger kvinten, G, i basen, och grundtonen i högre instrument. Kanske vill du också skapa spänning genom att lägga en helt orelaterad ton i basstämman, såsom F#?

2. De övriga ackordtonerna, som ofta tar form i de instrument vars register hamnar i mitten/övre mitten om man ser till hela orkestern. Viola, valthorn, klarinett, oboe, och harpa hittar vi ofta här, och de spelar treser, kvinter, septimor, osv. Om ackordet är omvänt hittar vi förstås också grundtonen här. Grundtonen kan förstås förekomma i de högre instrumenten även när det ligger i basinstrumenten.

Hur används då dessa två komponenter? Här måste man ställa sig frågan hur mycket rörelse ackompanjemanget får ha, och hur mycket det ska vara “dekorerat”.

Låt oss säga att vi vill gå från ett C-durackord till ett A-mollackord över två takter i 4/4-takt. Det mest grundläggande alternativet är förstås att bara använda helnoter. Basinstrumenten går från C (fyra slag) till A (fyra slag), och övriga ackompanjerande instrument spelar C-durackordet fyra slag följt av ett A-durackord under fyra slag. Det låter lite tråkigt, men sådana basala strukturer används ofta och är mycket effektiva i bemärkelsen att de knappast tar udden av de primära och sekundära elementen.

Man kan också skriva i stil med följande, och använda arpeggios och en lite mer rörlig struktur:

Ackompanjerande instrument - ackompanjemang

Den nedre notraden visar baskomponenten, och den övre de övriga ackordtonerna.


Gå till nästa artikel – Stråksektionen.

Gå till föregående artikel – Soloinstrument inom orkestrering.

Gå till startsidan för delavsnittet Instrumentkunskap!

Eller gå till startsidan för avsnittet Komponera mera!


Artikel publicerad den 7 mars 2012.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *