Absolut gehör – vad är det?

Absolut gehör är en sådan där term som ofta kommer på tal i musiksammanhang. Termen är likvärdig med den (också välkända) engelska termen “perfect pitch” (eller “absolute pitch”). Jag har vid flera tillfällen av icke-musiker blivit applåderad för mitt absoluta gehör för att jag korrekt identifierat en ton. Jag har inte absolut gehör. Så varför inte ägna en kortare artikel åt att reda ut dessa komplicerade termer?

Gehör:

Varför inte börja med nyckelordet “gehör”, som inte bör tänkas in för mycket i termen “absolut gehör”, då det bara kommer att leda till förvirring. Gehör handlar nämligen inte om att kunna ange exakta tonhöjder, utan har mer med uppfattningsförmåga och medvetenhet att göra. Att ha ett gott gehör ses som en av de främsta egenskaperna hos en körsångare. Det handlar helt enkelt om att kunna lyssna, förstå, och därefter på ett medvetet och riktigt sätt återge sin uppfattning i sitt musikaliska deltagande. Gehör är således en betydligt bredare term än absolut gehör, och att ha det senare är på intet sätt ett krav för att ens gehör ska få kallas “gott”.

En term som kanske förenklar ovanstående definition är “musiköra”, som kan ses som närmast likvärdig “gehör”.


Absolut gehör:

Att ha absolut gehör är att kunna uppfatta och identifiera exakta tonhöjder. Absolut gehör är mycket ovanligt, och är i regel medfött, även om det har förekommit exempel på människor som lyckats träna fram det. En person med absolut gehör kan ofta se toner i olika färger (ett fenomen känt som synestesi), och därigenom – genom att lära sig vad dessa färger har för motsvarighet i tonnamn – identifiera toner. En person med absolut gehör har vanligen en eller flera av följande förmågor:

1. Identifiera toner vid sina namn, oavsett vilket instrument de spelas på.

2. Peka ut vilken tonart ett stycke går i bara genom att lyssna.

3. Identifiera alla toner i ett ackord.

4. Sjunga en särskild ton på beställning,  utan något att referera till.

5. Identifiera toner som förekommer i diverse miljöer vid sina namn, t.ex. fågelkvitter eller biltutor.

Relativt gehör:

Absolut gehör - musiköraOm vi återgår till mitt påstående att jag fått beröm för att ha absolut gehör, så beror detta på icke-musikers misstag att blanda ihop absolut med relativt. Om jag hör en ton, kan jag ofta (dock inte alltid), efter några sekunders betänketid, pricka in exakt vilken ton det är. Det beror inte på att jag “ser” vilken ton det är, men för att jag kan sätta tonen i förhållande till exempelvis den lägsta ton jag kan sjunga, eller den högsta ton jag kan sjunga utan att använda falsett, eller en ton som jag nyligen hört. Det är detta som kallas för relativt gehör – något som de flesta musiker har, om än på olika nivåer.

Ens relativa gehör påverkas av mycket. Ljudstörningar och tillfällig koncentrationsbrist av olika slag kan göra det svårt att, exempelvis mellan två körsånger, gå från en sång till en annan utan att få en ny ton av dirigenten (genom att veta i vilken tonart föregående sång slutade, och i vilken tonart nästa börjar). I övrigt kan man ha olika uppfattningar om vilka toner som är låga och vilka som är höga beroende på vilken tid på dygnet det är. På morgonen har man ofta en lägre röst än senare på dagen, varför det då ofta är klurigt att identifiera en ton med sin egen förmåga att nynna en referenston (om man exempelvis använder sin lägsta ton som referenston så kan man hamna fel för att ens lägsta ton vanligen är någon helton högre).

Om artikeln: Källor | Skribent.

Tillbaka till Allmänna musiktips på Komponera.se.

Artikel publicerad den 14 augusti 2012.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *