Musik och pedagogik

Alla har vi varit med om många föreläsningar och presentationer. Inte minst i skolan, där jag fortfarande håller hus om dagarna. Ofta måste man genomlida genomgångar av olika ämnen presenterade av individer outbildade i pedagogik, otränade vad gäller prata inför grupp, och sjukligt nervösa. I skolan heter det “muntlig redovisning”, och innebär elever som står och väger, hållandes ett darrande A4 (med båda händerna). De få som gått över till Power-point-presentationer har inte gjort det utan att sorgligt ha missförstått hela konceptet, och skriver ner hela presentationen (många, många ord) uppdelade på ett tiotal “slides” med teckenstorlek tre och gul text på beige bakgrund. Vad ska vi göra åt saken?

Vi kryddar med musik! Musik är lätt att ta till sig och samtidigt enkelt att ge ett syfte. Med musiklära kan du lära miljoner andra saker. Jag hade en engelsk-lärare på min förra skola som jämt lät oss lyssna på låtar, samtidigt som han gav oss texterna. Han gjorde oss engagerade, och vår uppgift var att finna exempel på skrivtekniker och dolda meningar i sångtexten. Det krävs dock lite modern teknik här och där. På min nuvarande skola har det hänt två stora saker i utvecklingen under de senaste tjugo åren.

1. Installerandet av tuschpennor och whiteboard, som ersatt kritan på svart tavla.
2. Invigandet av Overhead-apparaten.

Jag har säkert missat någon grej men kan för tillfället inte komma på något mer. Åtminstone har jag inte stött på någon mer lärare som i pedagogiskt syfte använt sig av musik. Själv försöker jag ofta piffa upp presentationer jag själv måste göra, eftersom jag vet att jag annars kommer mötas av gäspar. Flertalet gånger har jag skapat filmer, så jag slipper snacka så mycket själv. Det uppskattas alltid mer än dammigt snack, oavsett om filmen är bra gjord eller skrämmande dålig. Vid ett tillfälle har jag använt egen musik – jag skrev en sång om spegelneuronen i ett Biologi-projekt där jag försökte beskriva den färska teorin om “The Mirror Neuron” i sångtexten.

I versen ställde jag filosofiska frågor om känslor, och beskrev en nervreaktion i refrängen som svaret på frågorna. Det låter fruktansvärt töntigt, och är ganska töntigt, men det är ju kul att skriva musik och spela in musik, och nog såg jag inga gäspar under den presentationen! I vanlig ordning lät jag syrran stå för sjungandet, men jag hade bara en kväll på mig att göra texten, den tillhörande videon, och inspelningen. Den här versionen är emellertid lite nyare och ska klinga ganska bra för att vara inspelad med en USB-mikrofon. Du kan din musiklära väl om du lyckas skapa dig en klar bild av en nervreaktion utifrån denna svårframförda sång; lycka till:

Mirror Neuron by Komponera.se. Med Vera Lindman (f. 1996). © maj 2008.

Vera Lindman

Vad jag strävade efter var att snabbt få till en melodi, gärna lite kliché och enkel att ta till sig, och samtidigt på något sätt få till det där snabba i en nervreaktion. Naturligtvis är det allt annat än enkelt att sjunga “dendrites will stimulate membranes of cells, which get permeable, telling us that our feelings are happy” i sångens tempo, varför jag aldrig hann med att faktiskt lägga in lite mer biologi i presentationen. Men musik påverkar psykologiskt. Mupsykologi är min egna term för läran om människans känslor och beteende i musikens närvaro. Min biologilärare fick helt enkelt lite av ett mupsykologiskt sammanbrott och gav högsta betyg åt en vetenskapligt usel presentation (åtminstone för att öka självförtroendet kan man ju tänka att det var så det gick till).

Så vad jag vill säga är väl helt enkelt att ny musik är en spännande grej; en stämningsupplättare. Så hoppas jag nu lyckats i min uppmuntran vad gäller att använda musik, din egen eller någon annans, så ofta som möjligt i presentationer och föreläsningar. Mitt exempel var ett dåligt pedagogiskt sådant, men följt av lite snack och kanske lite bilder skulle hela klassen blivit experter i ämnet “spegelneuron” – det är jag säker på. Startar du en redovisning genom att ge publiken lite musik, då kommer de stanna med dig under hela presentationen. Jag avslutar med en nyskriven ramsa: “Alla älskar musik – bra pedagogik”. Borde jag inte bli poet?

Artikel publicerad den 5 januari 2009.