Modernismen glöms ofta bort när man går igenom musikhistorien, troligtvis för att termen inte är så vida tillämpad. Icke desto mindre tog inte musikhistorien slut någonstans där runt 1910 då romantiken tackade för sig – klassisk musik har fortsatt att komponeras. Många undrar vad som egentligen menas med klassisk musik. Musik som komponeras nu kan väl inte kallas för klassisk? Sanningen är att klassisk musik växt ut och blivit ett väldigt vitt begrepp som syftar på västerländsk musik som ofta tillämpar symfoniorkestrar eller delar ur dem. Många menar att ett viktigt kriterium är att klassisk musik skrivs ned. Improvisationer och gehörsinlärning hör inte hemma inom klassisk musik, utan någon sorts notskrift bör användas.

Det är onekligen svårdefinierat, men hur som helst finns det en modernism, den pågår än idag, och det är en period inom klassisk musik.

Den här artikeln kommer inte att vara lång och utförlig som tidigare artiklar, men ta upp några framträdande kompositörer under modernismen, samt lite om vad som egentligen kom att hända med musiken.

Specifikt om modernismen:

Musikstil under modernismen:

Redan här blir det svårt att få något sagt, för modernismen handlar just om att skiljas från de regler, konventioner och normer som existerat inom musiken (och inom andra områden också, för den delen). Därför har musikstilarna blivit svårare att “samla in”. Kompositörer under modernismen har tagit sig så många musikaliska friheter så att samla alla stilar under några namn vore som att håva in ett stim plankton med en tesil.

Ljudbaserad komposition: Något som dock dök upp som en ny idé redan under tidig modernism var “musiken finns överallt”, det gäller bara att hitta och samla ihop den, varpå kreatörer började samla ljud lite varstans ifrån för att organisera det till musik. En slags ljudbaserad komposition. Vattnets porlande i kombination med fåglarnas kvitter kunde spelas in, kombineras och arrangeras på olika sätt för att sedermera kallas musik.

Utökad teknik: Kompositörer under modernismen började se sig om för att få ut det yttersta ur varje instrument och prova nya kombinationer. Slagverksorkestrar bildades (något sådant befängt var det då inte tal om något decennium tidigare), verk skrevs för indonesiska gamelan-instrument, och preparerat piano – piano där “preparationer”, små objekt, placerats mellan strängarna för att uppnå olika effekter. Därutöver (Harry Partch var en frontfigur här) började mikrotonal musik skapas – instrument konstruerades för att kunna spela toner mellan de olika halvtonsstegen på ett piano.

Övergivande av klassiska system: Musik utan tonarter – musik som nyttjade den kromatiska skalan började skrivas. En del av den nya friheten var att inte behöva hålla sig till en specifik tonart, och en viss Arnold Schönberg skapade tolvtonsmusik – musik där varje ton i den kromatiska skalan ges samma utrymme genom matematiska principer (läs mer om denna inriktning). Kontrastera det med polytonal musik som också växte fram under modernismen, där musiken spelas i flera tonarter samtidigt. En annan stil som växte fram lite efter tolvtonsskalan och tolvtonsmusik under den senare delen av modernismen var minimalismen. Minimalismen nyttjar så få uttryckssätt som möjligt, utan att äventyra musikens rikedom, och en av influenserna för kompositörerna av minimalistisk musik var den franske tonsättaren Eric Satie. Bland pionjärerna för minimalismen märks särskilt Philip Glass, Terry Riley, och Steve Reich. Den senare är särskilt känd för Clapping Music och Different Trains. Mer om minimalismen!

Ett par av modernismens kompositörer:

Igor Stravinskij: Den ryske kompositören Igor Stravinskij var mycket mångsidig, och under större delen av sitt liv levde han efter klassicismens principer och hans musik var vad som får kallas neoklassicistisk (ca 1920 – mitten av 50-talet, mer om neoklassicismen). Här använde han sig av konventionella tekniker vanliga under Wienklassicismen. Han tog sig dock fler friheter vad tonart och ackordkombinationer beträffar än vad exempelvis Mozart gjorde. De sista tjugo av hans verksamma år som kompositör övergick han emellertid till seriell teknik och den nämnda tolvtonstekniken. Bland hans mest kända verk märks dock de tidigaste – operan Näktergalen (1914) och baletter som Petrusjka (1911) och Våroffer (1913).

Béla Bartók: Ungraren Béla Bartók hade en mycket intressant personlighet med en förkärlek för östeuropeisk folkmusik, men samtidigt en stark vilja att experimentera med musik. Detta resulterade i flera helt fantastiska verk. Lyssna på hans Divertimento nedan, vilket harmoniskt sett väldigt bra visar modernismens avvikande tendenser.

Andra framträdande kompositörer som kopplas samman med modernism är nämnde Schönberg, John Cage, Lou Harrisson, och Dmitri Shostakovich (senare verk).