Låtskrivande: tips och idéer

Den här artikeln handlar om låtskrivande, och vad man kan tänka på när man utför denna ädla konst.

I den här artikeln har jag valt en låt som jag tänkte visa hur den är uppbyggd, från intro till outro. Det finns många olika sätt att bygga upp musik, men den klassiska “sången” tenderar ha en vers, en refräng och eventuellt ett stick. Visor eller psalmer brukar jag kalla de sånger som inte har någon refräng utan bara verser (t. ex. Den blomstertid nu kommer). Den här låten finns även med sång men jag väljer att använda ett “dooh-ljud” just här, så att inte för mycket uppmärksamhet ägnas åt texten. Sångversionen finns i avsnittet om festmusik. Försök att följa artikeln samtidigt som du lyssnar på sången – det är ett bra sätt att själv få inspiration till låtskrivande.

Ljudkvaliteten är inte den bästa, men klippet duger bra för ändamålet.

En studie i låtskrivande:

Min kärlekssång till Lars och Mella by Komponera.se. © juli 2008.

INTRO: Ja, hur inleder vi låten? En vital del inom låtskrivande! Först och främst, vad handlar låten om? Mitt syfte var att skriva en jubileumssång (Min farbror och hans fru, vilka sången handlar om, fyllde tillsammans 100 år), och samtidigt att i komiskt syfte göra det till lite av en kärlekssång. Men jubileumskänslan måste komma till sin rätt, därför kör jag på med närmast full orkester samt sopranröster och de mäktiga althornen tar tag i melodin tillsammans med trumpeterna.

VERS 1: Framåt versen lugnar jag ner instrumenten och lämnar endast stråkar på en låg volym, och låter en piccoloflöjt och en harpa ta hand om en “förvers” till första versen, för att bygga upp inför sången (låtskrivande handlar mycket om att “bygga upp”) När sången (här dooh-ljud) kommer in låter jag piccolon och harpan försvinna. Det som nu driver sången framåt är en ensam viola, som till skillnad från sina kollegor spelar staccato (kort notlängd, toner separerade av pauser). Detta är en teknik som är vanlig inom låtskrivande.

REFRÄNG 1: Här har refrängen samma melodi som introt, vilket är en vanligt förekommande teknik när det gäller låtskrivande. Som ni kanske har märkt består musiken av åtminstone hyfsat enkla rundgångar av ackord som stråkarna tar hand om genom hela låten. När refrängen sätter igång börjar rundgången om på nytt, vilket är ett sätt att visa att nu börjar något nytt. Dock väljer jag att markera förändringen ytterligare genom att låta en oboe gå lös i en egen melodislinga som lägger sig över sångrösten. Denna oboe får i andra delen av refrängen hjälp av ett engelskt horn, som utgör ytterligare en diskant.

VERS 2: Ett kort mellanspel bestående av två klarinetter i samspel introducerar andra versen, och samtidigt trummorna, som blir ett måste nu när låten “växer”. Stråkarna får dra på lite extra samtidigt som jag låter ett svagt spelande piano stödja violan med enkal noter i staccato. I andra delen av versen bjuder jag även in en trombon som också har en väldigt enkel uppgift, icke desto mindre så hjälper musiken att “svälla”. Som sagt, låtskrivande handlar ofta om att gradvis bygga upp.

REFRÄNG 2: För att vidga ytterligare i andra refrängen förstärker jag slag två samt slag fyra i varje takt med ytterligare trumljud (låten går i fyrtakt). Oboen och det Engelska Hornet är båda synonyma med refrängen och båda två går igång med sina slingor såsom i första refrängen. När man bygger musik och komponerar sånger är det ofta till hjälp att tänka på vilka instrument, vilka melodislingor och vilka trumljud som ska associeras med musikens olika delar.

STICK: Ofta en viktig kugge inom låtskrivande. De flesta stick innebär en avvikning från rundgången och innehåller sångröst. Vad jag istället har gjort här är att ta den gamla förversen med piccolo och harpa och givit den en extra dimension. Piccolon har fått assistans av två blockflöjter samtidigt som introts horn och trumpeter återintroduceras tillsammans med harpan. Jag smugglar även in en halvnotshöjning i början av sticket, vilket gör att sångaren behöver tänka till lite extra inför andra refrängens sista ton. Höjningen bidrar med ytterligare en kulör i kompositionen.

REFRÄNG 3: En annan viktig sak att tänka på att när man har en ensam sångare bör man inte braka på alltför mycket med andra instrument. Därför drar jag tillbaka hornen, trumpeterna, flöjterna och harpan och låter återigen oboen och det engelska hornet få svälla en aning.  Trombonen från vers två kommer dock tillbaka, och en klarinett, om än en svag en, spelar melodin. I andra delen av refrängen får slag två och fyra ytterligare förstärkning, nu av en cymbal. OBS! Tänk på att detta är möjligt för att jag använder elektroniska instrument och inte lägger så mycket fokus på äkthet. Skriver du för riktiga instrument måste du se mer till vad olika instrument är kapabla till. Kanske måste några dras tillbaka så att sångaren hörs?

OUTRO: Här har vi ett ovanligt långt outro som består av sticket tre gånger, med den enkla skillnaden att cymbalen från refräng tre ligger kvar. Vad jag gör här är att jag låter sticket först spela en gång, och sedan ytterligare en, där refrängens synonymer kommer in (oboen och det engelska hornet). Det är under detta stick som praktiskt taget hela orkestern presenteras. Under det avslutande sticket dör musiken ut, en outro-teknik som används bland annat av Ted Gärdestad i “Låt Kärleken Slå Rot”.

Min tanke här var att genom att visa hur jag tänkt uppmuntra den musikintresserade läsaren att lyssna till strukturen i andra låtar och kompositioner, eventuellt ge upphov till idéer om låtskrivande. Hoppas det var till hjälp! Och tänk på att låtskrivande och musik i allmänhet inte har några regler …

Om artikeln: Källor | Skribent.

Tillbaka till Olika sätt att komponera musik.

Artikel publicerad den 22 september 2008.