För att ett musikverk ska bli populärt så krävs både en känsla av kontinuitet och variation. Ofta kan detta faktiskt åstadkommas med ett litet motiv.
Vad är ett litet motiv? I grunden är det ett antal noter som bildar en liten melodi. Många menar att ett motiv inte behöver kvalificera som melodi, utan det behöver bara vara en liten melodiskt enhet, som kan guida ett musikaliskt verk eller en del av det. Det exempel som alltid tas upp är Beethovens femte symfoni, som inleds med det världsberömda “du-du-du-döööhh, du-du-du-döööhh”. Här kan man lyssna till den. Som du märker så fortsätter motivet vidare in i den snabbare sektionen, med små justeringar i rytm och ton. Så länge antingen den rytmiska eller den melodiska aspekten bibehålls kommer detta motiv att bidra med kontinuitet genom hela stycket.
Att använda sig av just “det lilla motivet” är ett utmärkt sätt att komma igång med, och framför allt “fortsätta med”, sin komposition. För ett enda motiv finns det ett oändligt antal ackompanjemangsalternativ, och har man dessutom chansen att ändra lite på motivet så har man ännu mer frihet som kompositör.
Veckans tips till alla läsare är att göra det till en sport att lokalisera “det lilla motivet” i fler verk, och samtidigt ställa sig följande fråga: när en kompositör använder samma melodiska tema genom ett helt musikstycke, hur skapar han variation?